10 krigare och en vägg

Det går att vinna matcher på grund av en enskild prestation. Precis lika bra går det att vinna matcher med ett insmörjt kollektiv värt att offra vilken lem som helst på kroppen för tre poäng.
En sluggerback av rang, en finsk finskare, en primadonnacenter och en vägg byggd av en starkare form av betong var den här gången så mycket bättre en den enskilde stjärnan. Den här gången var den enskilda prestationen sekundär.

Det har gått ett par dagar sen den stora matchen i ABB-Hallen. Det är nu man ska säga att man har fått perspektiv på saker och ting. Insett att innebandy inte är hela livet och att segrar kommer och går. Ha ha ha. Vilket jävla skämt.

Semifinalkrossen av Red Fox är bland det skönaste jag upplevt. Deras stora stjärna bortplockad - förstörd av en perfekt defensiv. Love it.
Dramatiken var i det närmsta olidlig - Jillrams kvittering med knappa minuten kvar. Primadonnans 3-1-skott som knappt orkade fram till mål. Bragmans avgörande straff som såg till att nätet fortfarande fladdar i kassen. Matchen hade allt. Finalen kommer att ha ännu mer.

Red Fox-matcherna under säsongen beskriver vår utveckling bättre än vilken faktabok som helst. Öppningsmatchen blev en tragisk historia för oss. Efter 45 minuter hade vi blivit fullständigt utspelade, förnedrade. Nederlaget med 10-1 var väl i sig inte det värsta - än mer irriterande var att siffrorna speglade matchbilden. Vi var utspelade.

Efter två semifinalmöten stod vi ändå där - bättre än någonsin. Bättre än jättefavoriterna. Varför? I slutet av andra perioden smäller det i Arenan. De där obehagliga sekunderna av total tystnad lyder. Man undrar vad det är som hänt. En röding ligger ned - vår sluggerback har ont. Niklas Ericsson spelar inte mer - men hans insats var redan gjord. Han tog en fet jävla smäll för laget och klagade inte över det. Det hade inte hänt i första matchen.

Idrott och psykologi går hand i hand. Exemplena är för många för att ens notera. Så är det bara. Nu har vi fått det bevisat.

På torsdag spelar vi första finalmötet. Jag kan redan nu lova att vi vinner. Det finns inget lag som kan slå oss för tillfället. Och då har ändå inte den finländske fiskaren visat sin fulla kapacitet - jag tror att han hänger en kasse på torsdag.

18.00 Bellevue. Tänker inte dra be there-klyschan, det är under all värdighet. Men även om den individuella innebandyskickligheten är på samma nivå som Daniel Anderssons insatser i fotbollslandslaget är det skön underhållning. Mycket mål - mycket känslor. Vi leder redan publikligan i serien - men det vore skönt och trycka dit finalmotståndet på läktarplats också.