Fagersta away - fucking hate it

Brukar vara Ipswich away - fucking love it. Men jag kan inte rå för att skratta åt Fagersta. Vilken jävla byhåla, allvarligt alltså. Vem kan tänka sig att bo där? Jag skulle bli deprimerad på en vecka. Grått, mulet, trist. Klev av centralstation och trodde att jag hamnat på nån anläggning under andra världskriget.

När jag skulle checka in på Risto Grill å käka träffade jag på Mr Köcke, coach för Rönnby, som också skulle äta. Vi stämplade in våra ordrar... och väntade... och väntade... och väntade. Det tog en timme att få in en tallrik fisk. EN TIMME!? Kom igen nu.

Var tvungen att ta med det i krönikan som jag stoppade in i tidningen till imörrrrn. Läs den.

Jobbade ett par timmar till innan jag kilade hem. Stekte ihop en skink-omelett och nu sitter jag här. Riktigt dötrist söndagsnatt. Noll av värde på 42-tumarn och noll av värde på datan också. Kaos.

Imorn är det måndag. Gud vad roligt. Veckans höjdpunkt - eller inte. Tänkte löpa, gymma och hinna med en svängom på tidningen och dra ihop några artiklar. Kvällen är öppen, kanske skulle släcka några bärs ute på stan? Vore gött. Men på en måndag? Ja, vad fan varför inte.

Ni lär lyssna på den här: The Funeral - Bands of horses

"I'm coming up only to hold you under. I'm coming up only to show you wrong. To know you is hard".

Finns många som det är svårt att känna. Men det finns en enkel lösning. Klicka på raderaknappen på msn och telefonen och alla problem är ur världen. Så gjorde jag i alla fall.

Cheers!