Vad är det frågan om?

Visst får man räkna med fokus på sig som offentlig person. Men jag kunde fan inte tro att det skulle vara på det här viset. Kan inte gå på krogen utan att få skit i mina drinkar, råka ut för nån som lackar över nån artikel eller bara allmänt vill mig något.

Och det suger.

Så här står det om rohypnol på nätet: Biverkningarna av Rohypnol är dåsighet, yrsel, huvudvärk, minnesluckor, aggressivitet, hallucinationer och mardrömmar. Ja, men vad bra då vet vi åtminstone vad nån jävel hällde i skiten.

Det är ingen idé att ha kul längre. Det är ingen idé med någonting just nu. Livet verkar gå ut på att utnyttja varandra så mycket som möjligt, oavsett vem, vad eller hur. Det äcklar mig.

Personer man tror är ens vänner utnyttjar och bedrar. Personer som utger sig för att tycka om en själv ger inget tillbaka och bara tar. Personer man hoppades på var falska. Just nu är allt en stor fucking hög av aska.

Poesi god damn!

Ju fler dagar jag räknar in på mitt liv tror jag mig börja inse vad som är viktigt. Det är inte ära, rikedom eller berömmelse. Money can't buy happiness, eller jo en viss form av lycka, men inte fulländad. Det kanske ni såg snubben på kanal 5s "Ullared" redogöra för. Vad som är viktigt är familjen - och ens riktiga vänner. Vänner man vågar förlita med sin mörkaste hemlighet. Vänner man ringer när man är ledsen. Vänner som backar upp en vid bråk. Vänner som bryr sig.

Det finns inte många av dom. Men dom finns. Och det är fan lika bra att förstå det på en gång.