måndag 22 februari 2010

I saw you standing alone

Ägnade typ tre timmar åt att tycka synd om mig själv i går. Hängde i soffan och fördömde kung lördag för att ha negligerat mig hela dagen och lastat in markerna på andra hästar. Men tji den som ger sig - konverterade snabbt till en ny tro och sadlade om till den finare outfiten.

Ryktades om utgång redan vid 18-snåret, men kunde inte låta huggarna hamra in det i sten direkt. Eller?

Klart som fan att jag kunde. Smet iväg och gästlirade en klick innebandy som uppvärmning och när pulsen passerat party gled jag i grejerna och studsade iväg. Hamnade framför Wie och skickade på alla slag jag hade i en av de bästa dubbelmatcherna piketröjorna sett på år och dar. Försökte till och med medvetet skada mina motståndare med att mörka en förhandmiss mitt i axeln. Men vad fan hjälpte det? Blev en sjukt svidande torsk som jag aldrig lär komma över. Men nu har jag i alla fall debuterat på Wie-touren. Siktar på att skicka på några nya servar men måste bli tilldelad lite wild cards först.

Hamnade på Blå Månen sen och den har aldrig gjort mig besviken. Beställde in tre finare shots och en röd drink som skulle smaka godis men gav intrycket av något helt annat. Shotsen som bjöds var av den mörkare sorten (2) förutom den sista som var mörk längst ner men blå på överkroppen. Bartendern släppte inga detaljer men det isade fint i kistan och la grunden för kvällen.

Blev aldrig tillräckligt het för att ta tag i stången utan nöjde mig med tittbiljett den här gången. Men vad fan, på första parkett behöver man inte alltid delta. Var massivt tryck på golvet och enligt uppgift syntes housefingret i luftposition 90 procent av speltiden.

Avslutade med en bättre Mc Donk som skulle erbjuda en Big Mac plus pommes men bara gav utdelning för burgaren. Potatispinnarna stals av en hungrig tjuv som fan inte fått lära sig att veta hut under uppfostran. Stöld är inget som förespråkas.

Åkte hem. Blödde näsblod. Tyckte det var jobbigt. Gick och la mig. Somnade inte direkt. Men lite senare. Vaknade. Gick upp. Åt frukost. Tyckte allting var jävligt rockstar och sen slutar vi där.

Kung Midas återuppstod och vann allt och allting

This is the fucking Champions League! Nej, riktigt så kul ska vi inte ha det ikväll. Men kan man inte få det bästa duger alternativ två till det också. Kalvbiffen är inne i ugnen och redo att kokas. Förrätten avnjuter vi i form av USA-Kanada, även känt som Star Wars, slaget om galaxen och titanernas slutgiltiga uppgörelse.

På the old course spelas 18 hål matchspel mellan Sverige och Finland. Minnena är många och goda. Finnarna har skakat oss genom åren, tryckt ut perfekta drives mitt i kakan på fairway - i sisådär tolv hål. Men när krutröken lagt sig har treputtarna, duffarna och råhookarna alltid gjort sig påminda. Då har vi plockat upp segercigarren, dragit peggarna bakom öronen och låtit barmästaren hällt upp segerbiran på verandan.

***

Vem som puffar på först inatt får vi se. Tycker Douglas Doggelito Murray ser ut att vara en kompetent tobaksförare.

***

Måste delge er historien om titelmatchen för 2010 års rundpingismästerskap. Startfältet var massivt. Vi hade ärrade hjältar med mer rutin än Gunnar Nordahl. Vi hade nävar av stål gjutna ur den italienska pastaodlingen. Finnarna gav oss en hjässa utan hår men vilja av stål och en ursinnighet vid finalbordet. Det samlade startfältet innehöll också morgondagens stjärna, den Ipswichfödde supertalangen vars namn endast de legitimerade bör uttala.

Ursinnigt dunkades bordet upp. Efter lite nätfadäser med uteblivna pinnar och dylikt kom spelet igång. Den randige fanns inte med oss vilket betydde gatans regler. De ärrade hjältarna med mer rutin är Gre-No-Li började i sann sensei-stil och körde över sin lärjunge. De italienska stålnävarna visade sig inte kontrollera det lilla racketet och slogs ut i ett tidigt läge. Den ipwichianske supertalangen öppnade svagt, funderade över sin mentala kapacitet efter att ha tappat på mållinjen i dos numeros de finales och avslutade med ett ADHD-ryck som kunde kostat Midasracketet sitt liv.

En snabb insats av defibrillatorn pumpade igång Midashjärtat igen och tävlingen kunde återgå. De ärrade hjältarna började tröttna och medan lärjungen lärde sig de rutinerade knepen skakades fältet om. Stålnävarna var vid det här tillfället i klart upplösningstillstånd och hade kravallpolis funnits på plats hade ett arrresterande varit på sin plats.

Det sägs att de riktigt stora spelarna visar sin sanna kapacitet först när de är riktigt pressade. Så när den långe Smasharen hade ställt kungen matt på det rutiga bordet vaknade hela Ipswich till liv. Med 120 000 personers vansinniga stöd kunde talangen inte annat än safta på det bästa spelet rundpingisassociationen någonsin sett under sina 15 år i offentlighetens ljus.

Med en avslutade kommentar "det här var klart redan innan" fick världen det inte bara svart på vitt utan också ljud mot inget ljud att ärrade hjältar sitter i ett klart ofördelaktigt läge mot Kung Midas och hans sanslösa nymodigheter.

Febrilt sliter desperata agenter sitt hår i drömmen om att boka Kung Midas och Ipswich för en uppvisningsturne med tillhörande autografskrivning. Men den nye stjärnan låter sig hälsa att ingen uppståndelse kan bryta hans lojalitet mot där allting började - och agenterna icke behöver bemöda sig uppvaktningen.

Redan om en vecka sägs det var dags igen. Vem vet, kommer Kung Midas tillbaka? Ingriper kravallpoliserna? Och kommer den Portugisiske turisten att återvända? Alla svaren kommer.


fredag 19 februari 2010

onsdag 10 februari 2010

Upp å nicka, sockerdricka!

Klev jag upp ur sängen som jag skulle, av generalens hårda visselpipa? Njet.
Gick jag en promenad som jag skulle, nu när jag var sick i halsen? Njet.
Har jag gjort nåt av värde hittills i dag? Ja, faktiskt. Jobb.

Tycker vardagarna är galet stereotypa, allting bara snurrar på som en jävla hamster i sitt hjul. Vore inte fel med lite mer action, men det är ruggigt svårt när de flesta inte har några stålar - och resten är tröttare än den sömniga i Snövit.

Har slitit mitt hår efter en skön weekend i Sälen. Det går inte. It's all 20 or nothing. Nu har kikarsiktet hamnat på en världskartan istället. Where shall we go? Thailand, en comeback i paradiset vore fint. Europa? Kanske bäst ekonomiskt. Frågan är om något land är redo att mäta kraven. De är inte skyhöga men man begär ju åtminstone 20+ i skuggan.

Helgen var i alla fall totalt stay fresh. Var i huvudstan å såg Gnaget kryssa 2-2 mot Norrköping. Vi tog oss tillbaka till Vässan, inhandlade sjukt fint käk från Limone. Skulle kostat 300 pix men vafan, extrapris är aldrig fel! Gick därifrån 120 kronor fattigare men kände mig 180 rikare, om ni förstår?

Kvällen bjöd på det mesta. Shotrace på Tabazco, nån extremt vild drink, typ en spetsad 12:a på Circus och en avslutning på Pluto varifrån jag inte minns mer än en flörtig blondin och en röd (?) drink. Sov i min ena lägenhet (den som ligger i centrum) och försökte intala lillsyrran att världen skulle gå under dagen efter och att jag var fotbollsproffs. Bra tryck i drinkarna som sagt, haha.

Hur söndagen var krävs det ingen raketforskarexamen för att räkna ut...

Den här helgen då? Ska jobba en del, riktigt skönt faktiskt. Så blir halvlunch. Däremot tänker jag inte missa Mr Musses inflyttningskalas i Sthlm. En entertainer missar aldrig ett event.

Nu: Käk. Jobb (hockey).

Stay fresh!

onsdag 3 februari 2010

Running up that hill

Välkommen till ... onsdag. Känner du dig taggad? Inte ens lite? En aniiiiiing? Då är vi två.

En totalt vilsen dag. Yet another day pass by, and i don't care shit. Ibland är det bara för tråkigt. Att sitta här. Eller någonannanstans.

Running up that hill - Placebo. Lite klass åtminstone.

Senaste veckan har varit okej ändå. Pysslat klart med renoveringen i läggan så nu är det stay fresh hardstyle. Ska handla in ett matbord också, för finare tillfällen när soffbordet inte duger till.

Har två roliga lördagar inplanerade redan den här månaden. Helt sjukt. Jag. Två. Planerade. Dagar. Tror fan inte att det är sant.

Mediasveriges sämst bevarade hemlis - att Jackie vann Paradise - blev officiell häromdan. Kul för henne, men spykänslorna var inte dåliga när hon satt och sågade Patrik. Snacka om att Mr Frodo fördes bakom ljuset. Även om dom numera sägs vara vänner.

Alltså helt seriöst, ska man dra en bläcka ikväll eller? Gå hela Avenyn ned längs drinkarna och satsa järnet. Nej, det ska vi inte. Men hade vart kul.

Hörs.