Kung Midas återuppstod och vann allt och allting

This is the fucking Champions League! Nej, riktigt så kul ska vi inte ha det ikväll. Men kan man inte få det bästa duger alternativ två till det också. Kalvbiffen är inne i ugnen och redo att kokas. Förrätten avnjuter vi i form av USA-Kanada, även känt som Star Wars, slaget om galaxen och titanernas slutgiltiga uppgörelse.

På the old course spelas 18 hål matchspel mellan Sverige och Finland. Minnena är många och goda. Finnarna har skakat oss genom åren, tryckt ut perfekta drives mitt i kakan på fairway - i sisådär tolv hål. Men när krutröken lagt sig har treputtarna, duffarna och råhookarna alltid gjort sig påminda. Då har vi plockat upp segercigarren, dragit peggarna bakom öronen och låtit barmästaren hällt upp segerbiran på verandan.

***

Vem som puffar på först inatt får vi se. Tycker Douglas Doggelito Murray ser ut att vara en kompetent tobaksförare.

***

Måste delge er historien om titelmatchen för 2010 års rundpingismästerskap. Startfältet var massivt. Vi hade ärrade hjältar med mer rutin än Gunnar Nordahl. Vi hade nävar av stål gjutna ur den italienska pastaodlingen. Finnarna gav oss en hjässa utan hår men vilja av stål och en ursinnighet vid finalbordet. Det samlade startfältet innehöll också morgondagens stjärna, den Ipswichfödde supertalangen vars namn endast de legitimerade bör uttala.

Ursinnigt dunkades bordet upp. Efter lite nätfadäser med uteblivna pinnar och dylikt kom spelet igång. Den randige fanns inte med oss vilket betydde gatans regler. De ärrade hjältarna med mer rutin är Gre-No-Li började i sann sensei-stil och körde över sin lärjunge. De italienska stålnävarna visade sig inte kontrollera det lilla racketet och slogs ut i ett tidigt läge. Den ipwichianske supertalangen öppnade svagt, funderade över sin mentala kapacitet efter att ha tappat på mållinjen i dos numeros de finales och avslutade med ett ADHD-ryck som kunde kostat Midasracketet sitt liv.

En snabb insats av defibrillatorn pumpade igång Midashjärtat igen och tävlingen kunde återgå. De ärrade hjältarna började tröttna och medan lärjungen lärde sig de rutinerade knepen skakades fältet om. Stålnävarna var vid det här tillfället i klart upplösningstillstånd och hade kravallpolis funnits på plats hade ett arrresterande varit på sin plats.

Det sägs att de riktigt stora spelarna visar sin sanna kapacitet först när de är riktigt pressade. Så när den långe Smasharen hade ställt kungen matt på det rutiga bordet vaknade hela Ipswich till liv. Med 120 000 personers vansinniga stöd kunde talangen inte annat än safta på det bästa spelet rundpingisassociationen någonsin sett under sina 15 år i offentlighetens ljus.

Med en avslutade kommentar "det här var klart redan innan" fick världen det inte bara svart på vitt utan också ljud mot inget ljud att ärrade hjältar sitter i ett klart ofördelaktigt läge mot Kung Midas och hans sanslösa nymodigheter.

Febrilt sliter desperata agenter sitt hår i drömmen om att boka Kung Midas och Ipswich för en uppvisningsturne med tillhörande autografskrivning. Men den nye stjärnan låter sig hälsa att ingen uppståndelse kan bryta hans lojalitet mot där allting började - och agenterna icke behöver bemöda sig uppvaktningen.

Redan om en vecka sägs det var dags igen. Vem vet, kommer Kung Midas tillbaka? Ingriper kravallpoliserna? Och kommer den Portugisiske turisten att återvända? Alla svaren kommer.