25 maj 2005 var jag världens lyckligaste person

GRANNAR ÄR ETT PROBLEM. Speciellt när dom är gamla. Nu pratar vi väldigt gamla. Lätt under epitetet 80-taggare.
De hatar ungdomar. De hatar ljud. De hatar fest. De hatar alla som har roligt. Jag tror tamejfan att de hatar livet.

...vilket givetvis är fruktansvärt tragiskt. Önskar att de kunde leva under andra villkor, med en annan inställning till de 24 timmar varje dygn för med sig.

Påskveckan har hittills inneburit massvis med jobb. Thank you very much. Men eftersom skolan har tagit ett break har jag även hunnit med grabbarna. Utgången i går, ja, eh, just det. Den ja. Gick hett till må jag lova. Thank you very much.

...tog ett par timmar för att besöka mitt inre också. Jag tog av mig nyckeln som hänger kring halsen och låste upp de gömda dörrarna i mitt inre. De som leder till minnesbankerna. Sökandes efter frågan: Vad gör egentligen en person riktigt lycklig?

Jag är inte muche för att säga den bästa dagen i mitt liv och sånt. För alla har bra dagar - och alla har dåliga dagar.
Likväl finns det alltid utrymme för ett konstaterande. Här är mitt: Den 25 maj 2005 var jag världens lyckligaste person. Känslan av fullständig eufori präglade hela dagen. Dagarna före - och dagarna efter. Fyra år har snart gått. Fortfarande är minnena lika skarpa som ett samurajsvärd smitt ur de djupaste bergdalarna i Japan.

...djupt. Javisst. Sant. Javisst. Jag har seglat över världshaven utan karta och kompass. Fortfarande har jag inte hittat till det där jävla Indien. Jag har hamnat i amerika, på balkanhalvön, i Portugal. Men seglena har inte tagit mig dit jag vill. Snart måste vinden vända.

Anyway. De där grannarna. Alltså, SHIT.

Får jag säga det själv är jag en skötsam 18-åring. Jag är full ibland. Jag gillar musik. Ibland är jag sjuk. Ibland är jag glad. Det finns dagar när jag smäller hårt i dörren av ilska. Det finns dagar när jag stänger den likt en sammetssmekning när jag är glad. Kontentan är: Jag missköter inte min lägenhet. På snart fem månader har jag haft två efterfester. Är det så jävla illa? Ska det få 80-taggarna att hota mig med vräkning. Herregud, finns det ingen hejd på cynismen? Vakna. Du lever på 2000-talet nu, människa! Första världskriget är slut. Västfronten är utraderad. Senapsgasen är förlegad. Nu använder vi pulver - eller nån annan psykologisk krigsföring. Vi har tv numera. Färg-tv till och med. Det finns en ny uppfinning som heter dator, du borde testa den. VAKNA! VAKNA! VAKNA! Det skulle underlätta min tillvaro.