Avlägsen från sig själv agerar den disträa personen. I sitt omfång existerar en värld bara han kan se. I horisonten av hans blick går en sol upp. Den är varken röd eller gul, klädd i blått personifierar den hans känslor. Solens rödgula värme borde genomborra hans hjärta. Det gör den inte. Det blåa, det kalla sitter med maktens hand kring hans innersta tankar. Kring hans djupaste och mest personliga känslor.
...Man gör sin egen lycka. Ja, delvis. Men inte fullt ut. Då krävs det tur. Riktigt jävla bondröta, och lite tajming. Den 24/5 2005 gjorde jag inte min egen lycka. Jag hade tur. Satt på den där innebandyläktaren i Falun ovetandes om att hon snart skulle slå sig ned bredvid mig. Två minuter senare var jag kär upp över öronen. Visserligen bidrog jag med mitt utseende (får man hoppas). Men jag förtjänade inte ögonblicket så till vida att jag genom en prestation (viss reservation för ett par kassar och kaptensbindeln i matchen innan...) fick henne att sätta sig. Hon kom till mig. Man undrar ju hur lång tid det ska ta mellan de här tillfällena...
Kikade på Taken i dag med sis, eller ja, jag tittade och hon sov bredvid. Ungefär som det brukar se ut med andra ord. På västfronten inget nytt what so ever att rapportera om.
...för jävla bra rulle om jag får säga det själv. Intriger. Action. Känslor. Snygga scener. Den här känslan av att "shit, jag är ju med i filmen. KOOOM IGEN DÅ HJÄLTEN - VINN!" infinner sig.
Innan dess ett piggt avsnitt av One Tree Hill. Serien började gå på tv ungefär samtidigt som USA besteg månen. Nej, inte riktigt, men ni fattar. Den har gått länge nu. Men den är fortfarande lika bra. Eller nej, jag tar tillbaka det sista. Den är ännu bättre nu. Lucas och Peyton tillsammans igen, sånt händer bara på film. BARA på FILM.
Chuck scorade en kvinna vars skönhet inga adjektiv duger till att beskriva. Ni får leta upp avsnittet själva. Once again: Sånt händer BARA på FILM. Å andra sidan finns det säkert nån Chuck-a-like där ute.
Joråsåatt. Kul vecka som rundas av ikväll. Ledigt från skolan, en hel del jobb - och mycket tid med polarna. Tänk att det är så här mitt liv (förhoppningsvis) kommer att se ut om två månader. Can't wait!
Sam la More får defilera ikväll :) http://www.youtube.com/watch?v=7OH2o1cX0nM&feature=related
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar